Fick inget roligt besked från mamma imorse. Hela jag rasa samman känns det som. Ev så är mamma sjuk. Det är mer troligt än inte troligt iaf. Hon ska in på akut operation så fort det finns en "lucka" på sjukhuset utan för Oslo. Så nu måste hon hålla sig i närheten hela tiden om de ringer.... Jag och mamma har haft en krånglig relation under många år, men mamma är ändå mamma hur man än vrider och vänder på det. Helst av allt vill jag bara sätta mig i bilen och åka dit, men samtidigt så är det ingen mening med det. Sen måste hon bestämma om hon vill det eller inte. Och det behövdes inte sa hon. Väntar lite och ser vad hon säger. Jag inser iaf mer och mer att allt möjligt kan hända, och att man ska ta vara på livet bättre än vad man gör. Man vill ju inte tänka det värsta, men mamma sa att hon inte har något testamente... Så hon ska fixa det nu. Jag har iaf sagt till min bror att jag vet hur jag vill ha det.

Jag ska inte ha någon gravplats. Jag vill helst spridas i vinden över ett vatten, och om möjligheten finns över ett hav. Jag har alltid älskat havet! Sen så ska allt jag äger och har gå till mina brorsbarn. På min begravning ska det spelas minst 1 E-type låt! Säga vad man vill, men E-type ingår bara. Tycker man inte om det, behöver man inte lyssna. Sen så tycker jag nog inte att jag behöver säga nått mer.

Jag vet.. visst vart det upplyftande.... Men ibland är det allvar.

Hej hopp..