Hmmm.. jag kan nog inte förklara exakt hur jobbigt det är.. Att både vara otroligt glad och otroligt ledsen. Jag vill egentligen inte skriva nått om det, men jag tror jag gör det ändå.. Jag skriver om det EN sista gång, och sen får det vara nog. Sen ska jag försöka glömma...

Det började i slutet på september, jag började som materialare för Balrogs damlag.. Det var träning 3 ggr i veckan, och oftast match varje helg. Ibland dubbelmöten. Det blev även en resa till Schweiz med laget, som var otroligt rolig och spännande.. Det var kul med silver, även om jag tycker att det var guldet som tjejerna var värda!! (Tycker fortfarande inte om Iksu). Så rullade det på.. Matcher och träningar... mer träningar och mer matcher. Sjukt mycket tid gick åt till att vara i hallen och ett tag mådde jag riktigt dåligt. Mamma blev sjuk, jag åt dåligt och jobbet var jobbigt. Massor med pengar gick till bensin och pga dålig planering och lite tid hemma, gick det även en massa pengar på onyttig mat. I januari blev jag av med jobbet, och det var då det vart som tyngst. Jag började känna mer och mer att det var tufft, och hoppades på lite stöd från övriga, men det blev inte så.. Sen så sa jag ju inte så mycket, så jag fick ju skylla mig själv. Matcherna var otroligt roliga och tjejerna var väldigt gulliga! Jag hade dock önskat lite mer stöd från övriga staben!! Pga att Balrog inte betalade ut min ersättning som de lovade.. så var jag tvungen att hoppa av! Jag hade fortsatt till slutet om det vore så att jag kunnat lita på det klubben sa.. men det gick inte.. Jag fick inte ihop det ekonomiskt. Sen blev det tyvärr så, att jag fick utlopp för mina känslor och gnällde på staben samt klubben.. Det var ju även en stor grej, men pengarna var viktigare.

Summan av kaddemumman just nu.. SOM JAG KÄNNER... Är att jag slet som ett djur i över 5 månader för att allt skulle fungera.. och nu så står Balrog med SM-Guld.. och jag.. jag står med nada, noll, inget. Visst var det kul att krama om alla tjejer igår i Globen och de var glada att se mig.. Men.. min högsta dröm om att få ta del av ett SM-Guld.. den är grusad. De vann utan mig.. vilket jag visste att de skulle göra.. Å det känns så otroligt bra.. men ändå så otroligt fördjävligt.

Och det är bara mitt fel........