Det var helt otroligt underbart att få vara där. Även om det var på läktaren. Jag satt både semi och final breve min favvos pappa Håkan och hans dam Anita. (Jag tror hon hette det! Haha) Vilka härliga människor. Så snälla, go och roliga. Efter semin körde jag hem dem till deras vandrarhem, för de skulle ta bussen annars. Det tyckte jag var rätt onödigt när jag ändå hade bilen utanför, och jag skulle ju ändå bara leta rätt på mitt hotell. Anita, tyckte att jag skulle prata hela tiden! Varför?? Jooo.. För när jag satt och pratade med dem i semin, gjorde Sverige sitt första mål.. Så det missade jag! Sen samma vid mål nr 3. Så Anita sa hela tiden: -Rosie, du måste prata mera! :)

Jaa.. det var härligt. Jaa.. det kom en flod med glädjetårar och jag fick ge Lisah en kram.. Det kändes kanon! Nu är jag helt slut, och jag har en hel dag med plugg framför mig + prov den 20.e som jag måste plugga till, så jag har fullt upp.

Just det ja.. Presenten till Lisah! :) Här nedan kommer hennes inlägg om det på Innebandymagazinet.se.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2009-12-12 11:51
Tack för presenten!
I går efter matchen fick jag en present av Rosie, vår gamla materialare som även skulle varit vår lagvärd i VM om inte ett ryggskott satt stopp för det. Det var ett jättetungt paket och jag kunde absolut inte fatta vad som var i.

Men jag borde nog ha anat, för det var ju en....

...seg råtta. Den största världen har skådat.

Tack Rosie! Precis vad jag alltid önskat mig! (det är faktiskt sant, jag har sedan jag var barn drömt om att få en, och kan man tänka sig något mer passande än att få en i VM-finalspresent?!)

Nu behöver jag inte laga middag på flera veckor. Sweet!