Så är det. Eller så känns det! Jag var väldigt smal som ung, och det var när jag kom till Sthlm som jag gick upp massor i vikt. Det har gått 13 år sedan jag kom hit, och jag gick upp massor på lite över 2 år. Men mitt huvud vill inte fatta det. Det är först när jag ska träna eller springer till bussen som det blir jobbigt. Eller när jag ska köpa kläder. När jag håller upp ett par byxor och tittar på dem, så tänker jag... Oj oj va stora dessa är... herregud.. Och sen får jag inte på dem på rumpan. Det är inte roligt!! Sakta men säkert kommer det in i skallen att jag måste göra nått åt det, men det är hela tiden som om jag har 2 små Rosie sittandes på axlarna, (jooo jag vet att det låter som taget från en film), och den ena säger att rör på din feta röv, och den andra säger att det inte är så farligt.. Ha kul istället!!

Så kan det gå..

Nu ska jag ut och gå.. så djävuls Rosie vann.. haha..