Jag började spela med ett innebandylag. Jag visste att mina förutsättningar inte var de bästa. Jag bestämde mig för att våga. Jag pratade med tränaren och sa som det var, jag ville inte spela i ett lag där jag riskerade att bli bänkad när jag var på alla träningar. Han sa att det inte skulle vara något problem! Alla får spela.

 

De 2 första matcherna förlorade vi. Det är aldrig kul att förlora, men jag tyckte det var så roligt! Det finns så mycket att lära sig och förbättra! Sen var det dags för 3e matchen och jag vart bänkad. Jag frågade vad som var tanken och han sa att laget var tvunget att vinna. Så jag frågade rakt ut: Tror du att jag kommer göra så att vi förlorar? Hans svar: Ska jag vara ärlig så är du inte i samma nivå som de andra tjejerna. *suck*

 

Hade jag velat vara i ett lag i "min" nivå så hade det inte funnits ett lag. Jag gör så gott jag kan och trodde att mina snack med honom betydde något. Så fel man kan ha. Jag är fortfarande bitter eftersom han ljög. Mest bitter är jag för att jag är för dålig för att göra det jag älskar. Visst, jag hade fått vara med och träna, men jag hade blivit bänkad på alla matcher om han skulle toppa och hur kul är det?

 

Man kan väl se det på olika sätt. Jag gjorde ett försök att göra det jag älskar. En person var inte ärlig och det gick inte som jag tänkte mig, men jag försökte iaf. Jag hoppade av laget. Det finns ingen mening att vara med. Tillit till personer är det viktigaste.

 

Nu står jag i valet och kvalet med hur jag ska göra nu. Ska jag leta efter ett nytt lag eller ska jag köra på med träning själv? Jag tycker ju det är jul att träna, men det är ju innebandyn som är roligast! Får fundera lite till.....

 

Imorse tog jag iaf tag i saken och åkte tidigt till jobbet för morgonträning. Crossträning med olika stationer och 3 varv. Otroligt jobbigt ett tag, men det känns kanon nu. Egentligen är det inte så jobbigt att träna.. det är jobbigt efter när det gör ont och jag knappt kan gå, men just då där är det ok. Frågan är bara hur man ser till att alltid komma till passen?

 

Den där tränaren jag hade, han är säkert en snäll person. Men ärlig var han inte. Jag vet att alla säger att man ska träna för sin egen skull.. Men jag har lust att träna av bara helvetet för att visa honom vad kondis är! För att trycka till honom och visa: HA! Jag kan visst. Men det är ju inte så det ska va.. även om det är en bra morot ;)

 

Jag vet.. den bästa träningen är den som blir av! Så ska jag se det. Sen när jag kör mina löpningar på crosstrainingen så ska jag tänka på dig, tränaren, bli lite förbannad och ta i lite mer. :D

 

Rosie